Wilma 18: "Jag är inte galen - jag är sjuk"

Hösten 2021 fick Wilma Magnusson diagnosen endometrios, men vägen dit har varit lång och svår. Hennes problem började när hon fick sin första mens.

- Då var jag 11 år. Vi sökte hjälp och jag fick preventivmedel eftersom jag hade sådan fruktansvärd mensvärk. Jag fick p-stav.  Då var det lugnt i några år. När p-staven plockades ut efter tre år började jag med p-piller och började väl slarva lite med dem. Då blev jag väldigt sjuk och blev inlagd.

- Jag mådde illa och spydde, hade huggande värk i magen och underlivet och en brännande känsla som spred sig till ben och rygg. Dessutom hade jag dålig matlust på grund av smärtan. Det blev en ond cirkel av allt.

Wilma, som idag är 18 år, har molande värk hela tiden.

– Men det blir värre i skov med huggande och mer intensiva smärtor. Jag är glad att jag har de bra stunderna jag har och får passa på att leva lite extra då, berättar hon.

Wilmas sjukdom har gjort att hon inte kunnat vara så mycket i skolan.

– Jag var sjuk extremt mycket när jag gick på högstadiet. Jag var borta halva åttan och hela nian. Så jag fick ju inga bra slutbetyg och kunde inte komma in på den utbildning jag ville. Min sjukdom har gjort att jag har förlorat sociala kontakter med kompisar och familj och har gjort att jag tvingats sluta med mina hobbys. Det är mycket i livet som ställs om när man mår dåligt.

Mer förståelse

Wilma märker stor skillnad på omgivningens bemötande sedan hon fick diagnosen endometrios.

– Folk är mer förstående nu. Tidigare när jag har sagt att jag inte mår bra har folk inte riktigt fattat. Nu kan jag säga att det är min sjukdom som krånglar. Jag slipper också det här med att förklara 70 miljoner gånger vad som är fel, vilket är väldigt jobbigt när man inte själv vet vad som är fel. Till slut gick det så långt att jag nästan började jag undra ifall jag var sjuk, eller om jag bara inbillade mig som alla sa.

Wilma upplever att kunskapen om endometrios är låg.

– Jag visste inte själv vad det var innan jag fick diagnosen. Det här är en sjukdom som är väldigt vanlig, men som man pratar väldigt lite om. Hade det pratats mer om endometrios skulle fler kunna få den hjälp de behöver. Det borde tas upp i skolan när man pratar om mens.

I höstas deltog Wilma Magnusson i Region Örebro läns endometriosskola.

– Det är ett av de bästa besluten jag har tagit. I början var jag väldigt tveksam och tänkte ska jag sitta här med en massa kärringar. Man hör ju inte om så många unga som är diagnosticerade. De flesta får ju sin diagnos när de försöker skaffa barn. Jag bestämde mig för att gå endometriosskolan. Där träffade jag ett gäng fantastiska tjejer – allt från ungdomar till trebarnsmammor, och vi alla klickade på ett så bra sätt i och med att vi har gått igenom samma saker. Vi kan verkligen förstå och bekräfta varandra. Vi har kontakt än i dag och träffas ofta och hittar på saker.

Vad vill du ge för råd till andra som är i samma situation som du befann dig i för några år sedan?

– Stå på dig! Lyssna inte när folk säger att det är psykiskt. Lyssna på dig själv. Har du ont, då har du det. Då måste du begära att få den vård som krävs. Det är svårt att stå på sig när man har ont och är skör. Man är väldigt maktlös då. Jag har haft turen som har en mamma som alltid har stöttat och trott på mig. Hon har hjälpt mig framåt. 

Läs också: Det finns hjälp att få vid endometrios

Text och foto: Victoria Rydergård