”Jag hade gett upp hoppet om en framtid”

För Thomas del började skolgången att svaja när han bytte skola i årskurs fyra.

– Vi märkte att det hände något med Thomas när han gick från lågstadiet, där allt var inrutat och tydligt, till att vara elev i olika grupper, behöva ha koll på olika klassrum och hämta saker i sitt skåp. Han mådde inte bra av det. Vi sökte hjälp, men fick inget gehör, berättar Berit Sundvall som är mamma till

Thomas.

Mellanstadiet fungerade hjälpligt, men i sjuan kraschade skolgången.

– Thomas gick hem med en djup depression i samband med höstlovet. Sedan var han hemmasittare i stort sett  hela högstadiet, säger Berit Sundvall.

En utredning gjordes som visade att Thomas har autism. Från år 2012 och fram tills han nio år senare började på Fellingsbro folkhögskola var hans skolgång sporadisk.

– Vi provade vanlig skola, anpassat gymnasium och komvux. Till slut kände vi att det här går inte. Vi måste hitta en annan skolform, säger Berit Sundvall.

Hon hade hört talas om folkhögskolor och läste på. Fellingsbro folkhögskola verkade perfekt.

– Jag började prata om skolan, men Thomas var helt emot. Jag tror att det tog ett år innan jag hade tjatat så mycket att han åtminstone kunde tänka sig att söka, berättar Berit Sundvall.

– Morsans entusiasm hade kunnat smitta vem som helst, men inte mig. Men hon gav sig inte. Till slut gav jag efter och sökte allmän kurs, säger Thomas Sundvall.

– Fellingsbro folkhögskola var vårt sista hopp. Jag kände vad gör vi om inte det här heller funkar, säger Berit Sundvall.

För Thomas, som under så många år bara suttit hemma, var det en stor förändring att lämna hemmet i Kolmården i Östergötland och flytta till Fellingsbro. Natten innan skolstart hade han svår ångest.

– Men redan första skoldagen fick jag ett otroligt bra bemötande. Jag kände mig inkluderad och välkommen, berättar Thomas.

– Jag, som inte hade pratat med någon utanför familjen på åratal och som hade funderat på om jag någonsin skulle kunna få en vän, utvecklades mer på ett socialt plan under första månaden på Fellingsbro folkhögskola än vad jag hade gjort under de föregående fem åren. Här blev jag sedd. Jag fick kompisar. Det hade jag inte haft på många år. Halva grejen är nog att man bor på skolan. Jag kunde inte fly hem till morsan. Depressionen började försvinna och Thomas kände lycka – en känsla han inte hade känt sedan han var tretton år.

– Jag hade gett upp hoppet om en framtid, men under mina två läsår på Fellingsbro folkhögskola gick jag från mitt livs mörkaste punkt till den ljusaste. De hittar varje individs styrka och låter den komma fram.

Vid skolavslutningen i våras höll han ett gripande tal där han beskriver vad åren på Fellingsbro folkhögskola betytt för honom och hur hans liv har förändrats. Talet har fått stor spridning i sociala medier och berört många.

– Efter att talet blivit viralt fick jag meddelanden från flera mammor som blivit rörda och berättade att mitt tal gett dem och deras barn hopp. Det gjorde mig väldigt stolt och berörd. Många av mammorna berättade att de själva inte mår bra och känner sig otillräckliga när ingenting funkar, trots att de gör allt de kan. Jag minns att jag många gånger mådde dåligt när jag märkte att morsan och farsan inte mådde bra och ställde in resor och aktiviteter eftersom de inte hade någon energi och ork kvar efter allt de gjorde för mig, säger Thomas Sundvall.

Har ni några råd till andra som befinner sig i samma situation som ni var?

– Som förälder är det jätteviktigt att man inte glömmer bort sig själv. Mina föräldrar var på många föräldraträffar. Jag tror att det är bland det viktigaste som finns att man får stöd och slipper känna att man är ensam. Hur ska man kunna hjälpa sitt barn om man själv ramlar ner i hålet, säger Thomas Sundvall.

– Som förälder känner man sig förtvivlad och otillräcklig. Försök få hjälp och gå med i föräldragrupper. Där kan du få tips, hopp och styrka att orka kämpa vidare. Försök hjälpa ditt barn att må så bra det går och tala om att det duger och är bra som det är. Om barnet har ångest och blir pressad hela tiden går det bara åt fel håll. Det tar mycket tid och det påverkar hela familjen att ha en hemmasittare. Man undrar om det aldrig ska bli bättre? Men det blir bättre för väldigt många. Jag har fortfarande svårt att fatta att Thomas, som bara satt hemma och inte ens vågade gå ut på tomten, höll tal inför hela skolan, säger Berit Sundvall.

– Jag tycket att det är viktigt att förmedla hopp till sitt barn. Det finns alltid en lösning. Jag trodde att det  var kört, men som en blixt från klar himmel vände allt när jag började på Fellingsbro folkhögskola. Vem hade kunnat tro att jag i höst ska förverkliga min barndomsdröm? Jag har sökt och kommit inpå arkeologiutbildningen i Uppsala, berättar Thomas Sundvall. 

– Vi föräldrar har drömt om att han skulle hitta en tillvaro som funkade, men att det skulle bli så här bra hade vi aldrig kunnat drömma om, säger Berit Sundvall.

Text: Victoria Rydergård
Foto: Mats Lindblom