Läkemedel som ska ge en skräddarsydd behandling vid IBD

IBD är en kronisk sjukdom som delas in i huvudformerna ulcerös kolit och Crohns sjukdom. Sjukdomen orsakar inflammation i magtarmkanalen som kan ge upphov till besvär som magsmärtor, blodiga diarréer och viktminskning. Livskvalitén påverkas hos många patienter.

– Tack vare att det under de senaste två decennierna har utvecklats många nya läkemedel mot IBD kan vi idag behandla våra patienter med bland annat biologiska läkemedel. Det är en grupp av läkemedel som framställs av levande celler och de består av antikroppar riktade mot olika delar av immunförsvaret. Genom att dämpa immunförsvaret minskar man inflammationen i tarmen och därmed symptomen, men det kan samtidigt innebära en ökad risk för infektioner. Det är därför viktigt att välja rätt behandling till rätt patient och för att göra detta val behöver man väga risk mot nytta, förklarar Sara Karlqvist, ST-läkare inom verksamhetsområde medicin och tidigare doktorand på Örebro universitet.

"Att hitta en fungerande behandling ger mina patienter livet tillbaka"

Sara Karlqvist har i sin avhandling kartlagt hur effektiva vissa läkemedel är med hjälp av det svenska kvalitetsregistret för IBD som heter SWIBREG. Hon har även jämfört olika behandlingsalternativ med varandra.

– Vi kunde se att patienter med Crohns sjukdom har fått behandling med medicinen golimumab, trots att den inte är godkänd för detta ändamål. Vi såg att cirka 35 procent av patienterna stod kvar på behandling efter en uppföljningstid på cirka 1,5 år. Det är glädjande då det behövs fler behandlingsalternativ i denna patientgrupp, säger hon.

– När vi studerade dropp-behandlingen vedolizumab i svensk rutinsjukvård kunde vi visa att läkemedlet är säkert och effektivt för både Crohns sjukdom och ulcerös kolit.

De flesta patienter med IBD får en medicin som heter anti-TNF som sitt första biologiska läkemedel. Sara Karlqvist berättar att det är en bra medicin, men tyvärr är det cirka en tredjedel av patienterna som inte svarar alls på den behandlingen och upp till 50 procent tappar effekt över tid.

– Vilket alternativ man ska välja som nästa steg i behandlingen när den första medicinen inte fungerar är till stor del okänt. Genom att kombinera data från flera olika register i Sverige jämförde vi två olika behandlingar, anti-TNF mot vedolizumab, när de gavs som steg två.

Forskningen visade ingen skillnad i säkerhet eller effekt efter 12 månader, det innebär att man kan ta hänsyn till andra faktorer så som kostnad och patientens önskan när man väljer behandling.

I en annan studie jämförde forskarna behandlingarna anti-TNF och vedolizumab avseende risk för allvarliga infektioner.

– Något som förvånande oss var en högre förekomst av sjukhusinläggningar till följd av infektion i gruppen med Crohns sjukdom som fick vedolizumab jämfört med gruppen som fick anti-TNF. Man skulle förvänta sig det omvända resultatet då vedolizumab teoretiskt är en säkrare behandling då dess immundämpande effekt ska verka lokalt i tarmen.

Det går inte att säkert förklara den skillnad som observerades men det verkade vara drivet av en högre förekomst av infektioner i tarmen. Om det är en följd av läkemedlets verkningsmekanism eller andra faktorer går inte att svara på i den här studien.

– Det finns mycket som påverkar risken för infektion utöver medicinen, exempelvis patientens ålder, övriga sjukdomar, graden av inflammation i tarmen och andra behandlingar så som kortison. Jämfört med personer utan IBD hade patienter med vedolizumab en klart ökad risk för infektion vid både Crohns sjukdom och ulcerös kolit, avslutar hon.